En utställning på Virserums konsthall

Skogstokig – en vanföreställning om skador

20/2 – 4/12 2022

En utställning på Virserums Konsthall som utmynnat ur projektet Tack skogen 2.0 en fältkonstnärlig forskningsstudie kring skadat trä genomfört av MADAM snickeri & möbelrestaurering.

10 skador, 10 produkter. En praktisk forskningsstudie av virkesnormer

Tack skogen 2.0

En praktisk forskningsstudie av virkesnormer genom samarbete mellan MADAM Snickeri & Ormestorp Gård,Virserums konsthall, Linnéuniersitetet, Lära om arkivet, och MYCKET. Med stöd av Ulf K Nordensons Stiftelse för Hantverk i Trä och Nämnden för hemslöjdsfrågor

Tack Skogen 2.0 – livesändning bakom kulisserna

Datum: Tisdagen den 5/10 2021
Tid: kl 14-14:45
Länk livesändning: KLICKA HÄR

Konsthallen reser till MADAM snickeri i Sankt Anna skärgård. Vi livesänder och du får följa med bakom kulisserna på projektet Tack Skogen 2.0.

MADAM genomför just nu ett residens i samarbete med Linnéuniversitetets Artist in Residence Linné, Virserums Konsthall och Lära om arkivet, där de arbetar med projektet Tack Skogen 2.0. Genom sitt arbete med virke som inte gått via träindustrin, utan som de hämtat direkt från skogen, belyser och utmanar de normer och standardiseringar som stammar från industrialiseringen av skogen under 1800-talet.

Virket MADAM snickeri använder sig av bär på spår av skogens liv. Färger och former orsakade av möten mellan trädet och djur, föremål eller andra växter gör oftast att träet ratas som ”skadat”. Det når sällan varken hantverkare eller slutkonsument. I MADAMs händer blir detta virke en inbjudan till betraktaren att både vidga den visuella upplevelsen och pröva nygamla sätt att skapa med skogen.

Följ med in på MADAM snickeri, in i deras verkstad och vardag och upplev deras arbete på nära håll! Vi livesänder direkt från verkstaden i Sankt Anna under 45 minuter tisdag 5 oktober, kl 14-14:45 via vår Facebook-sida.

Projektet Tack skogen 2.0 kommer ur erfarenheten av att arbeta med virke som de själva har hämtat i skogen, det vill säga sådant virke som inte har gått om vägen via träindustrin. Inte sällan bär detta virke spår av skogens liv. Det kan till exempel vara ett vackert lilasprängt körsbärsträ som har fått sin färg av gamla spikar. Detta är skador som rensas ut tidigt i skogsindustrins hantering av virke och når därför sällan vare sig hantverkare eller slutkonsument.

Normer inom träindustrin har en lång historia. I introduktionen till skriften Regler och antydningar för Sortering af Plankor, Battens och Bräder från 1888 står det att “För trävarurörelsen vore det utan tvivel fördelaktigt, om likhet kunde åstadkommas i virkessorteringen vid alla brädgårdar”. Därefter följer en noggrann redovisning för en normal kvalitet och det som anses vara skadat, och därmed obrukbart trä. Formuleringen är från en tid då Sverige industrialiseras, en tid där också skogen ska gå från att vara natur, vara skog, till att bli en industriell vara. Genom standardiseringen skulle det ”fina”, eller ”det godkända” virket väljas ut och bli en vara på en framväxande virkesmarknad. Dessa normer i skogsindustrin leder till att det virke vi ser och de möbler och föremål av trä som tillverkas ofta har ett likriktat utseende som är långt ifrån skogens liv. I det skadade träet finns något av skogens dagbok, eller skogen arkiv.

Detta är normer som skogsindustrin i stor utsträckning ännu idag förhåller sig till. I projektet Tack skogen 2.0 söker MADAM snickeri & restaurering att genom sitt hantverk ompröva dessa normer, med frågan om det är så att i det så kallade skadade träet, finns de kvalitativa egenskaper som krävs och som skulle kunna uppgraderas från pappersmassa och brännved till virke i bruksföremål.

Genom att utmana normen, industrialismens standardiserande synsätt på trä, dess kvaliteter och utseenden söker de bjuda in inte bara betraktaren till att vidga den visuella upplevelsen av trä, utan också att pröva hur skogen på ett utökat sätt kan tas tillvara i produktionen.

Under residenstiden arbetar Madam snickeri tillsammans med Christina Zetterlund, lektor i design, och hennes projekt Lära om arkivet. Residenset genomförs i samarbete med Virserums konsthall och Nationellt arkiv för svensk form.